Hej!
Vilken helg det har varit, i fredags bestämde vi oss för att åka ut till en av naturhamarna här i närheten.
Det var lite blåsigt, sydliga vindar och vi skulle ligga lugnt och tryggt vid Furskär.
Eftersom det är en naturhamn la vi till med bergskilar och ankare.
Vi hade precis varit ute på en promenad med hundarna och lagt oss för att titta lite på tv,
när himlen öppnade sig och regnet stod som spön i backen/vattnet klockan var väl runt halv nio.
Både jag och Johan var så faschinerade över att från helt kavlugnt till att det börja blåsa som attans,
och det såg inprincip ut som att det regnade på sidan istället för från himlen.
Problemet var att vinden under denna skur vänder till väst och det som absolut inte kunde hända hände.
Bergskilen gick av, asså den lossnade inte utan den gick AV, så båten driver in mot grundare vatten,
den flyttade sig säkert 4 meter på 1 minut, vi hann inte ens reagera vad som hände.
Lite smått panik utlöste sig i båten kan man säga, Johan springer upp till akterdäck för att starta motorn,
och jag hade fått direktiv om att vrida om nyckeln så att han kunde starta motorn.
Men inget hände, jag tänkte men herregud hur trög är han och starta motorn,
haha och Johan tänker likadant där uppe dyngsur av störtskuren, att vad är det för fel på Jossan som inte vrider om nyckeln så han kan starta motorn.
Problemet var inte att jag hade glömt att vrida om nyckeln eller att Johan inte startade motorn,
det var att motorn helt enkelt inte startade.
Vi fick helt enkelt lägga om vår strategi och försöka säkra upp båten mot berget igen,
att hoppa i land på blöta klippor är varken säkert eller lätt men vi hade inget val,
jag hoppa i land och försökte hitta en ny kil att sätta fast en ny bergskil och sedan försöka dra tillbaka båten till samma ställa som den tidigare hade legat på.
MEN den flyttade sig inte ens en milimeter, hehe i paniken tänkte jag herregud är jag så svag att jag inte ens orkar dra båten lite grann, men efter att både jag och Johan försökt rucka båten och tamparna åt "rätt" håll insåg vi att båten tyvärr måste sitta fast antingen i sand eller mot en sten.
Efter att försökt ett bra tag att få båten att flytta sig och försöka få igång motorn,
insåg vi att vi inte hade ett annat val än att ringa efter sjöräddningen.
Sjöräddningen kom runt tio elva tiden och efter att lossat tamparna från klipporna, insåg vi hur mycket båten satt fast, trots att den inte satt fast framtill rörde den sig fortfarande inte en milimeter.
Jag kan säga att jag tackar gudarna att sjöräddningen har så pass stark båt, för det var med nöd och näppe som de fick loss vår älskade "La Vida", vi hade aldrig fått loss henne sjäva oavsett om motorn hade startat.
Allt gick bra under bogseringen hem till vårt trygga hem, lite problem vid tilläggningen men det är ju inte så lätt att lägga till en båten som väger ca 9 ton när det är mörkt och med hjälp av en båten som trots allt var mindre (men såklart hade en stark motor).
På lördagen hittade vi vad problemet var med motorn, dock kommer vi inte berätta vad det var, men jag kan säga det att i en paniksituation tänker man inte riktigt klart, så det var bara ett litet skit fel som vi idag kan skratta åt. För på Lördagen när vi skulle starta motorn efter att löst det "lilla" problemet startade vår älskade "La Vida" som en klocka igen. hahahaha
//Jossan
0 kommentar(er)
